saknaden är stor
att gå på begravning är nog det vackraste man någonsin kommer få vara med om. det tas upp så mycket minnen, låtar som är relaterade till personen, alla som älskar personen är samlade osvosv... samtidigt är ju förlusten av någon det värsta man någonsin kommer att gå igenom och jag vill inte förlora någon mer nu. jag har förlorat tillräckligt många nu och vill inte gå på fler begravningar.. jag saknar er alla. det är ofta som jag ligger och tänker och önskar att ni fick uppleva allt som händer nu. att emelie och jag har skaffat killar, jag har förlovat mig, jag har börjat på gymnasium, pappa har bytt jobb, emelie jobbar på dagis och allt annat som handlar om oss/släkten. jag vill bara vrida tillbaka tiden och ta vara på er mer än vad jag gjorde. jag trodde att ni alltid skulle finnas där.. men det gjorde ni inte, och jag ångrar det idag. jag ångrar att inte ägnade mer tid till er. för ni alla har stått mig/oss väldigt nära och jag lovar att vi inte kommer glömma er någonsin...
mormors begravning, 2007-11-30. min mormor var den absolut häftigaste. men hon hade även kort stubin. hon älskade att sy och laga mat. och när jag fyllde år i femman bakade hon tårta till hela klassen. jag älskade att ta på mormors hud, hon hade så mycket skinn på händerna som man kunde leka med. men när jag var liten tyckte jag min mormor bara var jobbig. att hon alltid skulle komma på morgnarna innan dagis och sätta på oss overallen och tjaffsa... alla jular firades tillsammans med min mormor och morfar. och det är tomt utan dig nu mormor.... det kan jag lova.
farfars begravning, 2006-03-17. min farfar va bäst. han ville inte inse att han satt i rullstol, han hade ju alltid varit den sportiga typen.. så även fast han var 80 år, så tränade han hela tiden sin vänstra sida som var förlamad sedan en stroke ett par år tidigare... han gav inte upp, han skulle banne mig lära sig att gå igen... han brann för musik och vill alltid lära mig och emelie att spela blinka lilla stjärna på hans piano.. även fast jag aldrig lärde mig slutade han inte försöka. jag och emelie fick alltid porslin i julklapp, ett år var det en kopp och nästa år var det en tallrik osv.. gammalt och fult porslin och vi hatade dom julklapparna. men idag saknar jag det... jag saknar detdär jävla porslins samlandet. för nu för tiden finns det ingen julklapp där det står "från farfar"
farmors begravning, 2004-03-11. min farmor var så himla gosig. hade inte samma kontakt till farmor som jag hade till min mormor (men det kan ju bero på att mormor&morfar bor 1 minut ifrån oss). min farmor ville alltid vara 40 år, hon vägrade inse att hon hade fått grått/vitt hår och färgade ständigt håret. men det luktade jämnt så gott, alltid rent och nyfärgat. hon älskade att måla, speciellt att måla av vykort. och vi har flera tavlor hemma som hon målat. hon va även min bästa brevvän, kunde få brev från henne även fast jag hade glömt att svara på det hon skickat innan och det var det som var det bästa. hon gav inte upp hoppet om jag glömde svara någon gång. och jag saknar speciellt hennes skrovliga röst..
Kommentarer
Trackback
