som en elektrisk chock genom skelettet
jag har börjat tvivla på mig själv så oerhört mycket. jag är ingen stark människa längre så som jag var förut. jag tar åt mig av vad folk säger och ibland gör det ont. förut sket jag i vad folk tyckte om mig, vafan jag är jag? och jag är som jag är, varför ska jag ändra på mig för att någon annan vill det? om det inte passar så dra. jag önskar att jag vore så fortfarande men jag är så svag på något sätt. vet inte om det har med att göra att jag har mycket i skolan och det är kallt och mörkt ute, vill bara vara den starka jossa igen. hon som visa glädje och styrka.
Kommentarer
Postat av: alexander
Komigen baby, ryck upp dig. Du klarar de här, vi klarar det här tillsammans. Jag finns alltid här för dig oavsett situationens tillstånd. Jag kommer alltid älska dig och du är alltid välkommen baby!!
Trackback
